Dags för nästa Cookökörkort. Det skulle vara en formalitet. Bara skjutsa in Anneli till polisstationen, hon visar upp körkortet och pröjsar 20 NZD – sedan är Cookökörkortet hennes. Vi var ju förbi och spanade läget igår och då hade jag med mig mitt körkort och fick därför mitt efter lite diskussioner bakom disken. Men för Anneli, nej. Hon måste ta teori- och praktik-prov. Aj, aj, aj. Vi tänkte hon kunde träna upp sig i smyg. Men nu har hon inte kört något sedan hon körde moppe i tonåren. Jag var pirrig när Kasper körde upp och menade på att jag trodde att jag inte skulle klara testet.
Okej. Snabbträning. Anneli får ta skotern där vi parkerade den och sedan köra den till kön för uppkörningen. Alltid något. Snabbgenomgång av reglage, start av skotern och körning över gårdsplanen framför polishuset. Det gick bra. Ta ett varv till. Men, nej, nej. Här får du inte köra omkring, det ska du göra här vid slalombanan, när du kör upp…
Väl igång på uppkörningen så kör hon som ett proffs. Hur stabilt som helst! Nu har vi tre Cookökörkort, här ska det glidas omkring – nu fixar vi två skotrar till!
Plötsligt känns det som att jag fick mitt körkort i ett flingpaket. Det visar sig att jag har en mopedsymbol på mitt körkort. Det saknar Anneli på sitt körkort som är ett år äldre. Måste vara något med den nya lagen om mopedkörkort som infördes efter att Anneli fick sitt svenska körkort förnyat. Strunt samma, nu kör vi! Brum-brum!